Hon finns där nånstans långt inne

Mamma.
Min fina älskade mamma.
Hon som alltid varit en stolt och stark kvinna.
En som alltid klarar sig igenom allting på något vis.
Någon som inte är rädd för något i hela världen.

Som vareviga sekund sen jag föddes funnits där för mig genom sorger, sjukdomar och bedrövelser.  Genom glädje och lycka.

Var finns min mamma nu?

Den mamman jag har nu är inte den som fanns förut.

Och det gör så ont. 

Att se henne så rädd. 
Så förvirrad. 
Så frånvarande.
Så ensam.

Jag vill bara vakna från den här mardrömmen.

Men det är ingen mardröm.

Detta är vår verklighet nu.