Hittills har jag skrivit tjugofem kapitel.
Det är en hel del text. Mer än jag trodde jag skulle få ur mig.
Det underliga är att jag ändå inte skrivit allt. En hel del år har jag liksom bara hoppat över.
Jag tänker att folk skulle börja titta väldigt snett på mig om jag delade med mig av den tiden. Och det vet jag inte om jag fixar.
Jag har varit med om svårigheter, och förvisso också glädje, för mer än ett helt liv. Det börjar jag ju förstå så smått nu.
25 kapitel. 40 år.
Jo, det kliar i fingrarna. De vill skriva mer!
Det blir mer!
Sorgsna tankar
Mamma
Lilla lilla mamma
Dina allt oftare tomma vackra bruna ögon
Din blick
Så nära men ändå så långt borta
Väck mig ur den här mardrömmen
Väck mig med din varma trygga hand på min kind
Säg att du är dig själv igen
Säg att allting ordnar sig
Mamma
Lilla fina starka mamma
Din kropp som var så stark
Du som aldrig gett upp drömmen
Drömmen om att vi skulle ha det bra
Att vi skulle få vara friska
Säg att du är frisk mamma!
Säg att allt är bra
Mamma
Lilla älskade mamma
Jag är så ledsen igen
Jag vill inte att det ska vara så här
Jag vill att vi alla ska få vara friska
Jag vill att allt ska vara bra
Jag vill bara ha min mamma kvar.
SamuelWilmer 